Läs den här debattartikeln i Aftonbladet från en FK-anställd:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article12822903.ab
Undrar hur många fler kollegor han har som får ont i magen ibland...
måndag 4 april 2011
måndag 28 mars 2011
Det mest fundamentala i en rättsstat
Ibland dyker de upp - rättsfallen som upprör hela Sverige och som blir en följetong i medier. Allmänheten rasar över vad som anses vara helt orimligt domslut, bovarna frias och offret får ingen upprättelse. I de flesta fall försvarar jurister domen med att man måste följa lagen och att man inte kan döma utifrån egna moraliska värderingar. Lagen i dessa fall är lagtexten, lagens förarbeten (i de fall det handlar om en hyfsat ny lagstiftning) och inte minst så väger man in tidigare avgöranden, inte minst om de kommer från högsta domstolen/högsta förvaltningsdomstol. Även EG-rätten finns ju med nuförtiden i bedömningen. Grundprincipen till detta finns att hämta i Regeringsformen och den i sin tur bygger på gamla rättsprinciper från antiken.
Det handlar alltså om rättssäkerhetsprincipen. Alla invånare ska veta vilka rättigheter och skyldigheter man har och vad som är straffbart. Utan rättssäkerhetsprincipen skulle vi hamna i samma situation som de länder där folket nu gör uppror mot förtryckare.
Även om nu inte beslut hos försäkringskassan eller socialförvaltningen handlar om att utdöma straff för begångna brott så är det en princip som även gäller i myndighetsutövning. Du ska som frågeställare kunna få samma svar oavsett vem du talar med och var i landet du befinner dig. Tyvärr är ju inte det här det ser ut idag på våra myndigheter och det kan få svåra konsekvenser för de som är i behov av hjälp. Ett exempel är att om du går till en läkare idag och läkaren, efter att ha träffat och undersökt dig, bedömer att du behöver sjukskrivas en tid. I det här fallet skulle man kunna tro att läkaren, som ändå har en lång utbildning bakom sig, skulle vara den rätte att bedöma hur sjuk du är men icke. Nu får du skicka vidare sjukintyget och hoppas på att även handläggarna på försäkringskassan tycker detsamma. Om inte så får du ingen ersättning. Dessutom är det ju inget besked du får dagen efter intyget skickats in utan du får vänta tills handläggningen är klar.
Problemet är att det handlar om pengar. Om den sjukskrivne inte får ersättning för de dagar han/hon är sjuk så kan han/hon inte köpa mat, betala hyran, hämta ut mediciner etc etc. Och det blir man inte friskare av. Men, säger rättsstaten, man kan ju överklaga ett beslut. Ja, i och för sig, men det tar tid. Och kraft. Som man inte har. Och den energi man har får gå till att fundera hur man ska klara sig på de korvören man kanske fortfarande har kvar i plånboken.
Fast jag måste medge att de som arbetar på våra myndigheter har inte någon lätt uppgift. Varje fall är unikt, lagstiftningen är fortfarande väldigt fyrkantig och statistik över kostnad och antal bidragstagare ska levereras kontinuerligt. De måste många gånger känna sig väldigt maktlösa själva. Men någonstans hade jag önskat att vi hade en Sarah Wägnert (lex Sarah) inom försäkringskassan och de sociala myndigheterna. Någon som satte ner foten och skrek NEJ. Vi kan inte göra såhär. Vi kan inte behandla våra utsatta medmänniskor på det här sättet. Nu får det räcka!!!
Det handlar alltså om rättssäkerhetsprincipen. Alla invånare ska veta vilka rättigheter och skyldigheter man har och vad som är straffbart. Utan rättssäkerhetsprincipen skulle vi hamna i samma situation som de länder där folket nu gör uppror mot förtryckare.
Även om nu inte beslut hos försäkringskassan eller socialförvaltningen handlar om att utdöma straff för begångna brott så är det en princip som även gäller i myndighetsutövning. Du ska som frågeställare kunna få samma svar oavsett vem du talar med och var i landet du befinner dig. Tyvärr är ju inte det här det ser ut idag på våra myndigheter och det kan få svåra konsekvenser för de som är i behov av hjälp. Ett exempel är att om du går till en läkare idag och läkaren, efter att ha träffat och undersökt dig, bedömer att du behöver sjukskrivas en tid. I det här fallet skulle man kunna tro att läkaren, som ändå har en lång utbildning bakom sig, skulle vara den rätte att bedöma hur sjuk du är men icke. Nu får du skicka vidare sjukintyget och hoppas på att även handläggarna på försäkringskassan tycker detsamma. Om inte så får du ingen ersättning. Dessutom är det ju inget besked du får dagen efter intyget skickats in utan du får vänta tills handläggningen är klar.
Problemet är att det handlar om pengar. Om den sjukskrivne inte får ersättning för de dagar han/hon är sjuk så kan han/hon inte köpa mat, betala hyran, hämta ut mediciner etc etc. Och det blir man inte friskare av. Men, säger rättsstaten, man kan ju överklaga ett beslut. Ja, i och för sig, men det tar tid. Och kraft. Som man inte har. Och den energi man har får gå till att fundera hur man ska klara sig på de korvören man kanske fortfarande har kvar i plånboken.
Fast jag måste medge att de som arbetar på våra myndigheter har inte någon lätt uppgift. Varje fall är unikt, lagstiftningen är fortfarande väldigt fyrkantig och statistik över kostnad och antal bidragstagare ska levereras kontinuerligt. De måste många gånger känna sig väldigt maktlösa själva. Men någonstans hade jag önskat att vi hade en Sarah Wägnert (lex Sarah) inom försäkringskassan och de sociala myndigheterna. Någon som satte ner foten och skrek NEJ. Vi kan inte göra såhär. Vi kan inte behandla våra utsatta medmänniskor på det här sättet. Nu får det räcka!!!
torsdag 24 mars 2011
Första inlägget
Ja, då har jag startat min första blogg! Anledningen är att jag blir så förb.. upprörd över de berättelser jag hör och läser om människor som på något sätt hamnar i kläm hos våra myndigheter och de får föra en tröstlös David-Goliat kamp där förloraren är den lilla människan. Det handlar om utförsäkringar där man sätter en sjuk människa på pottkanten genom att dra in ersättningar och sedan rycka på axlarna när man inte ens har mat för dagen. Det handlar om meningslösa kurser som man tvingas gå som arbetslös även om alla redan innan vet att det inte ger något. Det handlar om föräldrar som sliter och kämpar för att deras barn ska få möjlighet till den hjälp som de behöver för att vardagen ska fungera.
Var det såhär vi skulle hjälpa varandra? Är det på det här viset vi får medborgare som kan få möjlighet att dra sitt strå till stacken?
Någonstans tappar man sunt förnuft, och jag vill hävda att det inte beror på vilken politisk styrning vi har i landet. Jag har varit med såpass länge att jag sett samma symptom fast i olika skepnader.
Jag vill bidra till alla er som far illa att ni åtminstone ska få kunna dela med er av tokiga beslut, åtgärder eller vad det nu må vara och på så sätt kunna lätta på trycket litegrann.
Var det såhär vi skulle hjälpa varandra? Är det på det här viset vi får medborgare som kan få möjlighet att dra sitt strå till stacken?
Någonstans tappar man sunt förnuft, och jag vill hävda att det inte beror på vilken politisk styrning vi har i landet. Jag har varit med såpass länge att jag sett samma symptom fast i olika skepnader.
Jag vill bidra till alla er som far illa att ni åtminstone ska få kunna dela med er av tokiga beslut, åtgärder eller vad det nu må vara och på så sätt kunna lätta på trycket litegrann.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)