Ibland dyker de upp - rättsfallen som upprör hela Sverige och som blir en följetong i medier. Allmänheten rasar över vad som anses vara helt orimligt domslut, bovarna frias och offret får ingen upprättelse. I de flesta fall försvarar jurister domen med att man måste följa lagen och att man inte kan döma utifrån egna moraliska värderingar. Lagen i dessa fall är lagtexten, lagens förarbeten (i de fall det handlar om en hyfsat ny lagstiftning) och inte minst så väger man in tidigare avgöranden, inte minst om de kommer från högsta domstolen/högsta förvaltningsdomstol. Även EG-rätten finns ju med nuförtiden i bedömningen. Grundprincipen till detta finns att hämta i Regeringsformen och den i sin tur bygger på gamla rättsprinciper från antiken.
Det handlar alltså om rättssäkerhetsprincipen. Alla invånare ska veta vilka rättigheter och skyldigheter man har och vad som är straffbart. Utan rättssäkerhetsprincipen skulle vi hamna i samma situation som de länder där folket nu gör uppror mot förtryckare.
Även om nu inte beslut hos försäkringskassan eller socialförvaltningen handlar om att utdöma straff för begångna brott så är det en princip som även gäller i myndighetsutövning. Du ska som frågeställare kunna få samma svar oavsett vem du talar med och var i landet du befinner dig. Tyvärr är ju inte det här det ser ut idag på våra myndigheter och det kan få svåra konsekvenser för de som är i behov av hjälp. Ett exempel är att om du går till en läkare idag och läkaren, efter att ha träffat och undersökt dig, bedömer att du behöver sjukskrivas en tid. I det här fallet skulle man kunna tro att läkaren, som ändå har en lång utbildning bakom sig, skulle vara den rätte att bedöma hur sjuk du är men icke. Nu får du skicka vidare sjukintyget och hoppas på att även handläggarna på försäkringskassan tycker detsamma. Om inte så får du ingen ersättning. Dessutom är det ju inget besked du får dagen efter intyget skickats in utan du får vänta tills handläggningen är klar.
Problemet är att det handlar om pengar. Om den sjukskrivne inte får ersättning för de dagar han/hon är sjuk så kan han/hon inte köpa mat, betala hyran, hämta ut mediciner etc etc. Och det blir man inte friskare av. Men, säger rättsstaten, man kan ju överklaga ett beslut. Ja, i och för sig, men det tar tid. Och kraft. Som man inte har. Och den energi man har får gå till att fundera hur man ska klara sig på de korvören man kanske fortfarande har kvar i plånboken.
Fast jag måste medge att de som arbetar på våra myndigheter har inte någon lätt uppgift. Varje fall är unikt, lagstiftningen är fortfarande väldigt fyrkantig och statistik över kostnad och antal bidragstagare ska levereras kontinuerligt. De måste många gånger känna sig väldigt maktlösa själva. Men någonstans hade jag önskat att vi hade en Sarah Wägnert (lex Sarah) inom försäkringskassan och de sociala myndigheterna. Någon som satte ner foten och skrek NEJ. Vi kan inte göra såhär. Vi kan inte behandla våra utsatta medmänniskor på det här sättet. Nu får det räcka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar