Ja, då har jag startat min första blogg! Anledningen är att jag blir så förb.. upprörd över de berättelser jag hör och läser om människor som på något sätt hamnar i kläm hos våra myndigheter och de får föra en tröstlös David-Goliat kamp där förloraren är den lilla människan. Det handlar om utförsäkringar där man sätter en sjuk människa på pottkanten genom att dra in ersättningar och sedan rycka på axlarna när man inte ens har mat för dagen. Det handlar om meningslösa kurser som man tvingas gå som arbetslös även om alla redan innan vet att det inte ger något. Det handlar om föräldrar som sliter och kämpar för att deras barn ska få möjlighet till den hjälp som de behöver för att vardagen ska fungera.
Var det såhär vi skulle hjälpa varandra? Är det på det här viset vi får medborgare som kan få möjlighet att dra sitt strå till stacken?
Någonstans tappar man sunt förnuft, och jag vill hävda att det inte beror på vilken politisk styrning vi har i landet. Jag har varit med såpass länge att jag sett samma symptom fast i olika skepnader.
Jag vill bidra till alla er som far illa att ni åtminstone ska få kunna dela med er av tokiga beslut, åtgärder eller vad det nu må vara och på så sätt kunna lätta på trycket litegrann.
Hej!
SvaraRaderaJag är just en sån som verkar ha hamnat mellan ett helt hav av stolar just nu.
Varje morgon är det en ny myndighet som jag ska ringa upp, nya brev som dyker upp med nya direktiv, och i allt detta försöker jag andas och ta mig tillbaka till en normal vardag där jag orkar stiga upp och ta mig för något.
Ja, ajabaja man ska inte klaga, men när man inser att socionomerna som finns på våra myndigheter står över psykiatriker samt öven ska kunna värdera biler ja då inser man att Kafka inte hade helt fel.
Det vilar ett tungt ansvar på våra myndigheter och dess anställda idag, herregud deras jobb är ju värre än mitt gamla reseledarjobb där man förutom att trolla med knäna skulle agera psykolog mellan äkta makar, bartender, kaffeservitris, kunna allt om ett lands BNP utveckling de senaste tio åren samtidigt som man beställde luncher, ringde hotell och bokade tre extra kuddar och femton gafflar till Anderssons, Bengtssons och Nilssons. Jo, ansvaret vilar tungt på våra myndighetspersoner.